Varför bryr jag mig?
Jag tror att jag pausar från släkten ungefär ett halvår… så får jag se vart det leder.. jag måste få min chans att förstå, att allting inte behöver vara mitt fel, för att alla ger ut sina negativa energier… det är inte mitt ansvar att göra alla glada hela tiden, för det är utmattande och väldigt krävande…
En viktig person i mitt liv sa att jag inte behövde vara nära dem, som om att min frånvaro inte skulle bekomma henne… jag tror att det hade underlättat för henne, om jag var borta ett bra tag, för den familjen är bra på att hålla fast vid gamla minnen om en…
Men jag är vuxen nu och har utvecklats till något jättebra och det är bara jag själv som ser det… det känns som om att bara jag själv som ser resultat, men de har fastnat i sina gamla beteendemönster… förutom en av dem, hon var mer som en del av mig, men börjar bli mer som en av dem nu…
Är det inte meningen att vara sig själv helt och fullt och bli accepterad, för den man är?
Varför vara aggressiv? Det är acceptabelt att få vara sådan, när man är ute i samhället, men i familjen… bland släkten? Jag kräver inget av dem…. men jag känner mig alltid pressad till att hålla käft, le och sitta i min hörna.
Men när jag öppnar munnen och råkar spotta ut en groda- vilket många kan göra en dålig dag, så blir man bojkottad som familjemedlem…
Då orkar dem inte med en….
Ja, varför måste jag bry mig? Det frågade hon mig också…. varför kommer du hit, när du inte tål vårt sätt? Och sen sa hon i princip: Antingen anpassar du dig, eller så får du låta bli att umgås för ofta med oss… (yea right… jag hälsar på jävligt ofta!<—- —–ironi).
Sen att jag alltid ringde, när roliga och goda nyheter dök upp här hemma…. upptäckte jag idag att det inte uppskattades, trots allt (bortglömt)…… utan idag fick jag istället höra, att jag bara gnäller och är krävande och är bara i vägen och jobbig……
…. jag förstår inte? Var får de allt det negativa ifrån? Jag fokuserar mig på positiviteter, inte negativiteter??
Jag är den jag är idag!! Se framåt för helvete! Jag är inte den jag har varit!!! Jag är inte som ni!! Jag har inte fastnat i ett beteendemönster!!! Jag vill bli till det bättre och utvecklas och tänker fortsätta med det!!! Ingen har rätt att kontrollera en annan… inte ens om det hade varit för den andres bästa!
För den som vill kontrollera, ställer bara till det för sig själv! Det var personen i fråga som bestämde, att vi inte skulle träffas så ofta (det gör vi ändå inte?) Men jag tänker inte ”tränga mig på” längre… Det gjorde jag bara, när jag var tonåring och i början, då jag flyttat hemifrån… Vem var det som har fastnat i det förflutna, egentligen? Varför?Varför fattar den inte det?
När jag blir borta ett tag, så kanske den/dem för en gångs skull ser mig för den jag är och inte för den jag har varit!
*Phiu*- jävla inlägg om energitjuvar!

shit, känner igen mig själv där! Du är inte ensam om såna energitjuvar. Hoppas det är bra annars med dig, bortsett från detta
kram