Hej, alla glada!
Hoppas att ni har haft en god jul och ett gott nytt år!
De senaste månaderna har varit ganska händelserika, eftersom att det är många som har fyllt år och vi har haft massa kalas hos oss.
Min man fyllde år i oktober, sen fyllde jag i november, sen fyllde vår son i december och nu var det vår flickas tur att fylla år.
Idag har vi haft mina föräldrar och svärmor på besök, plus kusiner och syskon. Min syster kunde inte komma, eftersom att lillrockern (min son) var sjuk och ville inte att hennes lilla son skulle bli smittad.
Jag fick en kram av min pappa idag och av någon anledning blev jag så glad, att tårarna sprutade. Jag älskar min pappa, trots att han kan vara tjurig ibland. Lång historia… många känsliga saker har hänt på sista tiden, så jag har raderat ett inlägg innan den här- eftersom att det var för personligt och känsligt.
Det jag skrev tidigare var från hjärtat och står fortfarande för att det gjorde ont… för ingen vill bli illa behandlad, oavsett vad.
Alla vill vara omtyckta, eller hur? Och jag är en av dem…
Är så glad att jag har min familj, för de är min styrka och glädje- men önskar att vissa i släkten kunde förstå lite bättre, att man faktiskt ska få lov att visa en annan sida av sig själv också, för man kan inte alltid hålla humöret på topp. Det är då det visar sig, hur mycket man är respekterad som människa! Och det var där jag blev ledsen, då det visade sig att jag inte fick min rätt att vara den jag var… för då följde jag inte deras egna principer. Jag tycker att det är fel, för jag begär inget av dem och har bitit ihop vid många tillfällen, för jag vill att alla ska må bra och vara glada!
Jag har alltid skyddat en viss människa, eftersom att den jämnt och ständigt är vresig och tjurig- Hade hon inte varit en viktig person för mig, så hade jag inte brytt mig. Men denne brydde sig inte ens om att säga ett enda ord, för och säga ifrån åt mig.
Hon säger fel saker och är i princip elak och påpekande om allt och alla, dessutom passar ingenting fröken, för ingen gör exakt som passar henne… men hennes partner gnäller om detta, vilket också är fel! Så båda två är energitjuvar för mig… för jag vill att alla ska må bra omkring mig, för annars blir jag nere- så jag har oftast vänt på det och gjort dem glada igen, vilket de inte lagt märke till- men jag har lyckats att hålla ställningarna och lyckats att få kalasen vi träffats på, bli lyckade..
Men när jag inte lyckas och får skäll, när jag blir som henne- så passar det inte! Men henne kan de acceptera, för henne skäller de inte på, utan pratar om henne bakom hennes rygg (vet inte om det är värre, än att bli påhoppad direkt- då man kanske säger något som inte passar.)
Nåja, massa tankar som flyger ut här, eftersom att jag har svårt att förstå mig på vissa människors beteenden.
Men vad tycker ni? Får en person vara hur som helst mot en? Alltså, påpeka att ens barn borde lära sig något, eller att man inte borde ha för tighta kläder för att man ser lite småtjock ut, eller säga åt en person att inte säga vissa saker men ändå säga liknande saker själv?
Jag menar, har man rätt att skälla på andra men själv göra dessa ”fel” som de andra inte får lov för en?
Typ, ”du passar inte i rött läppstift” och sedan går denne (som påpekat detta om läppstiftet) med rött läppstift på sina läppar, nästa gång man ses… Ett exempel av tusen… Vad tycker ni? Är det rätt att vara så grymt jobbig?
Jaja, energitjuvar finns tyvärr även i släkten…
Jag har pratat om detta med min man och han säger att jag har mycket att lära.. och en av dem grejerna är att inte ta åt mig så mycket och en annan är att skita i vilket.
Och det blir svårt att lära mig det, för jag har alltid brytt mig om andra- men nu är det dags att även tänka på mig själv… så min man har rätt, jag måste tänka mer på mig själv..
Jag älskar dig S! Tack för att du finns där för mig.